Tidsoptimist.
Det är jag nog inte, för innan vi fick barn så var jag alltid ute i god tid. Klev upp, helt ärligt, flera timmar innan jag skulle till skolan för att hinna duscha, sminka och välja kläder.
Men sen kom barnen och jag insåg att det sällan blir som man har planerat när man skall iväg med flera än sig själv och där någonstans tappade jag kravet jag hade på mig själv att alltid vara i god tid. Jag hatar fortfarande att komma för sent, så istället
för att kunna ta god tid på mig så blir det ofta stressigt🤷♀️
I morgon trodde jag att tiden skulle räcka till bättre än den gör och jag anar att det kan bli en del stress.
Orkade inte städa i ordning hela huset efter Christian idag som jag alltid gör dagen efter att han har åkt på jobbet så jag tänkte att jag kan göra resten i morgon.
Men efter att ha lämnat grabbarna på skolan så är jag på kansliet till 12 och sen skall jag hinna dricka kaffe på gammeljobbet och träna innan lillgrabben och en kompis skall hämtas vid 13.30.
Får nog bli en snabbdusch sen innan den äldre sonen skall hämtas en timme senare.
Då har jag någon timme på mig att fortsätta städningen, men oftast brukar jag djupdyka i energin den här tiden på dagen eftersom jag inte lärt mig att reglera energiförbränningen än utan medicinering, så antagligen behöver min hjärna vila en stund innan
det får blir en tidig middag. För 17 skall båda grabbarna med kompis vara på plusträningen på KG.
Sen vet jag inte riktigt hur jag skall göra eftersom jag har ett digitalt möte klockan 18-19 men skall vara på plats på planeringsmöte på Håstaholmen 19.15 och hinna hämta hem barnen någon gång innan dess🤔
De kanske kan åka med en kompis eller ta med sig cyklarna.
Hmm… städningen får nog vänta en dag till. Prioriterar vila och möten. Och pojkarna, förstås☺️
Så nu borde jag verkligen försöka sova!
Puss och godnatt!
