Flyter.
Var till CS- sköterskan och bestämde att vi skulle fortsätta med samma medicinering och samma dos det närmaste halvåret innan jag skall på återbesök.
Skönt!
Åkte till Psidac för första gången på två veckor och drack kaffe. Tiden och orken har inte funnits eller så har jag jobbat över och missat deras rast.
Pappa var stressad och på dåligt humör så när han kom tillbaka till jobbet efter några ärenden så åkte jag.
Mamma åkte tillbaka till Värnamo idag och kommer inte hem förrän dagen innan julafton, så pappa kommer väl vara konstant stressad fram tills dess.
Dessutom hade hans tumörer växt och vi anar att han inte kommer börja med cellgifter.
Vi kan inte göra annat än att se på och acceptera läget.
Just nu är vi syskon väldigt trötta på hela situationen och tycker att de gör fel på flera sätt, men vi vet också att det inte är till någon nytta att argumentera. Vi kommer aldrig ha rätt.
Körde mitt vanliga race som taxichaufför åt barnen på eftermiddagen och handlade, gick på stan och skjutsade till trumlektion.
På fredag har Leon julkonsert-ish och det skall bli kul att se honom spela med orkestern. I morgon är sista övningen.
Vi skall också försöka klämma in barnvaktning och två kvällsmöten samt Leons programmeringskurs. Samtidigt.
Höll i kvällens innebandyträning och jag tyckte att det flöt på bra. Grabbarna spelade bra, sett till deras positioner, och det har hänt en hel del i speluppbyggnaden de senaste veckorna. När de spelade match i helgen var spelet däremot tillbaka på blå
nivå, men så spelade motståndarna också, så det var ok.
Till helgen har vi bortamatch och fortsätter de som idag så ser det ljust ut.
Kände att jag fick tillbaka lite intresse och gnista i helgen, vilket har saknats i några veckor när jag varit sjuk, men är ack så viktigt för att orka fortsätta. Det är ett bra gäng spelare och utmaningen den här säsongen är att ta ett rejält kliv uppåt
i utvecklingen samtidigt som det skall vara roligt också.
Det kommer. Vi är på god väg.
Igår kunde jag äntligen ta bort förbandet och sårtejpen efter operationen så nu skall jag kunna röra mig fritt och kan återgå till min träning. Tog stygnen i fredags men fick tejpas om och ihop för att sårkanten inte hade läkt ihop ordentligt. Antagligen
för att såret sitter på ett dumt ställe och det drar i skinnet vad man än gör. Men nu så är jag helt återställd och klar för både fysisk träning och ett aktivt deltagande i innebandyn.
I natt kommer Christian hem igen och blir som vanligt hemma i en vecka innan han åker tillbaka till Norge för en ny arbetsvecka. Men det blir hans sista för i år för sen har han tagit ledigt från 6 december till 11 januari!
Han hade så många semesterdagar att ta ut som skulle försvinna vid årsskiftet, så vi får helt enkelt stå ut med varandra under några veckor😅
Han har legat på minus de senaste dagarna efter all snö som kommit. Han har en ovana att slänga pappersåtervinningen på logen istället för att åka iväg med den och har byggt ett ganska imponerande stort berg av tidningspapper och kartong i vår vedbod.
Och där under någonstans ligger våra snöskyfflar och snöslädar. Alla fem.
Så jag har i ren protest kört över snön som kommit och lämnat skottningen till honom.
Nu fick han hjälp ikväll när Theo och Leon skottade gården medans jag och August hade träning, så jag gjorde vad alla snabbtänkta husägare skulle ha gjort; kastade in barnen i bilen och belönade dem med valfritt godis på affären, för att uppmuntra framtida
engagemang i gårdens snöskottning☺️
Christian däremot skall få städa på logen. Helt själv😁
