Dag nummer 5.
Det låter rätt flummigt och är inte något som är forskningsbaserat eller så, utan något som jag själv har kommit fram till att jag har. En cykel, inte en sådan man cyklar på utan en cyyykel, som med mensen.
Jag kör på för fullt och håller igång i fyra dagar och sedan tar min energi slut och jag behöver en dag att återhämta mig. Då är jag trött, nedstämd och känner mig nästan bakfull. Det är dag nummer 5 och idag var det dags för en sådan dag.
Leon var på plats i Brytte vid nio och jag åkte hem med världens lust att packa in skidorna i bilen och följa efter. Försökte övertala August att vi också skulle åka till Hassela men han skulle promt på fotbollsträningen. Då kändes det rätt tråkigt att
åka själv, när det inte är roligare backar än det är i Hassela så jag satte mig ned…och sedan blev jag kvar. Då kom tröttheten.
Så jag halvsov hela förmiddagen på soffan och efter att ha ätit lunch tillsammans med August så skjutsade jag honom till Iggesund. Det kan ha berott på att jag kände mig nere redan när jag vaknade men jag har haft det skitjobbigt med fotbollsträningen
och det faktum att jag valt att pausa i år, så jag kände att jag ville hålla mig borta. Fick ångest.
Så August åkte sparkcykel fram och tillbaka tillbaka mellan Camp Igge och sin mormor och morfar. Så hämtade jag honom senare på eftermiddagen.
Den där bilen som jag har tänkt att jag skall städa ur nu i några dagar är fortfarande ostädad för jag somnade igen när jag kom hem. Och sen somnade jag efter att ha hämtat hem August igen, tills Leon skrev och sa att han var på väg hem.
Jag hade uppenbarligen en del sömn att ta igen.
Det brukar ju vara så att jag piggnar på mig framåt kvällen, så jag får se till att få så mycket som möjligt gjort då. Kanske kan jag ta en promenad men min fot har varit svullen sedan anglingen. Den gillade inte det ojämna underlaget och jag får knapra
smärtstillande.
I morgon har jag lovat att ta med Henry på utflykt innan han skall på dagis igen på tisdag. Leon och August har ju påsklov och jag kan ju gissa att den ena kommer bo på konstgräset medans Leon leker i grannhusen. Själv behöver jag inte vara på kansliet
förrän på onsdag.
Roligare än så här blir det inte just nu.
Jag är liksom apatisk och fast i mina tankar.
Snart är det dags att vakna.
