Uppladdning.
Är totalt slut, som jag alltid blir när jag är i stugan. Tror att jag påverkas mycket av höjdskillnaden. Har alltid tänkt att det beror på den friska luften, totala mörkret på fjället eller att det faktiskt är helt tyst, men så har jag försökt att
träna kondition över fjället och känt mig som en gammal tant med kol.
Bara 2 mil härifrån ligger Högvålen, som benämns som Sverigest högst belägna ny, med en höjd på 830 möh.
Vår stuga ligger högst upp på fjället Stråhogna så jag kan tänka mig att höjdförändringen absolut kan kännas i kroppen. Bra läge att träna lungorna med intervallpass!
Dessutom så är det väldigt torr luft. Det märks i huden och man flagnar lätt. Varje gång jag kommer hem härifrån så får jag mindre hudproblem, finnar, och det beror nog på att huden återhämtar sig till det normala igen.
Jag har inte klivit upp ur sängen än utan ligger och inspekterar sovrummet. Innan mamma målade om väggarna så var de i ren furu och jag vet inte hur många timmar jag har legat och inspekterat kvistarna i taket. Sett figurer eller andra former.
Nu har mamma satt upp en väggbonad, ett tyg med björktyck på väggen mittemot sängen och sedan hon gjorde det så har jag istället analyserat mönstret och funderat på om tyget hänger upp och ned eller inte. Det är svårbestämt.
Barnen sitter i storstugan och spelar stugans egna traditionsspel, "Pluggspelet", och det skrattas och fuskas visst en del. Leon är precis som jag, översocial, skämtar och löjlar sig till överdrift för att hans lillebror skall skratta. August
är mer rak på sak men skrattar återkommande åt sin bror. Det finns inget som är så härligt som att lyssna på sina barn när de roar sig tillsammans❤️
Fast man vet också att det ibland går för långt och det kan svänga snabbt i humören. Som igår i bilen. De var mer eller mindre tysta hela vägen till Sveg, förutom när vi som vanligt hade allsång till någon catchiga melodi, men sedan spelade
de något mobilspel tillsammans och de sista milen flamsade de och pekade på saker utanför fönstret och hittade på egna skämt. Och så började de flippa och när det var 2 kilometer kvar till stugan så gjorde August illa Leon🙄 av ren olyckshändelse,
men för lite tanke. Suck.
Tack och lov så har jag två söner som vet att det då är dags att säga förlåt, gå vidare och när vi väl var framme så var de bästa vänner igen.
Christian har också legat och dragit sig inne hos sig och blir lika trött som jag när vi är här. Men nu har han visst fixat korv, så då är det dags att ladda magen och resten av kroppen och bege oss mot backen.
Foten skall tejpas rejält!
Ut i solen!
Fy fan vad gött! Tusen hål i nacken!
