MammaMedMera

Precis som jag tidigare skrev att jag skulle göra så lät jag förkylningen slå ut när vi kom hem från Stockholm och det gjorde den också, rejält! 

Det är allmänt känt att många blir sjuka efter ett tufft träningspass, då immunförsvaret tar lite tid på sig att komma i ordning efter att kroppen börjat bryta ned molekyler i kroppen under träningen och proteinerna istället går till musklerna, men för mig vart det snarare bara lite värre i en redan påbörjad förkylning.

Söndagen gick ganska långsamt, men innehöll massor av bra information! Mycket som varit oklart i biokemin klarnade och många basövningar som jag tidigare dragit mig för på gymmet, pga mycket teknik, känns nu lockande!

Vi började med våra egenskrivna PT-pass och jag kände mig nöjd med mitt. Det var många som inte var klara eller hade gjort lite halvdant  så mitt kändes välgjort och genomtänkt. Själva delen som handlar om hur man lär ut har jag mycket gratis i eftersom jag är van att lära ut till barn och redan har rutin på korta kommandon, lätta instruktioner och att visa visuellt. Att lära ut som PT handlar i många fall om att lära ut som till ett barn, att ta en sak i taget och att vara övertydlig.

Efter att själv ha fått blivit tränad i en timme så var det dags för stretching och vi fick mycket info om att stretch endast behövs om man vill utöka sitt ROM, alltså bara om man är stel eller inte kan utföra en muskels hela rörelsemönster. Det är ju inget som rör en överrörlig som mig, men jag upplever att jag blir bättre i återhämtningen efter träningen om jag sträcker ut efteråt, vilket kan bero på spänningar under träningspasset. Enligt forskning så påverkar inte stretch muskeln alls och förebygger inte träningsvärk.

Eftermiddagen gick åt till styrketräning och biokemi. 

Vi fick en grundlig genomgång av basövningarna marklyft och rodd innan vi skulle lära ut dem till varandra och pröva övningen själva. Vilket vi också gjorde flertalet gånger och under lyftet "sumo" så kände jag att den största belastningen hamnade på utsidan av foten och fick parera pga min ömma fotled vilket nu har resulterat i extrem värk efter felbelastning. Jag hoppade också en hel del hopprep, och dum som jag är så biter jag hellre ihop istället för att säga stopp.

Jag förmedlade första dagen att jag stukat foten men inte mer än så, vilket jag borde, men jag vill så gärna vara med på allt och vill inte bli förhindrad utan biter ihop, tejpar fotleden hårt och äter smärtstillande. Jag vet ju att det kan förvärra läkningen men just för stunden så känns det rimligt. Om det är min tävlingshjärna som driver mig eller om det är min mur jag byggt, som inte får visa mig svag eller annorlunda som inte går att riva vet jag inte. Lite av båda kanske.

Mitt problem i träningen är ofta min rygg. Jag är relativt svag i svanken jämfört med andra delar av kroppen och har svårt att få kontakt med ryggens muskler under träning. Mitt muskelmönster är inte heller symmetriskt eftersom jag har en skadad högeraxel och ändrar mitt rörelsemönster på den sidan då jag är rädd att den skall hoppa ur led. Så jag begränsar mitt ROM medvetet och då blir andra muskler agonister, alltså mest aktiva, och tränas mer än på min friska sida.

Om jag tränar för mycket biceps, så att muskeln ökar i omfång, så hoppar även den lätt ur led då ligamentet som håller muskeln på plats blivit slappt av alla luxationer, och rörelsebilden i GH-leden minskar.

Som att det inte räckte med det så har jag också en förbannelse som måste leva med stora bröst!😅 Sedan puberteten så har mina nassar legat på storlekar över medel och både min hållning och ryggmuskler har påverkats negativt. Faktiskt, så har de minskat med min vikt och förra veckan kunde jag ha storlek 80E, vilket jag inte har haft sedan gymnasiet. Egentligen är det 75F jag skall ha men jag vill inte ha det så tight runt kroppen utan föredrar lite lösare, säkert pga av ond rygg.

Allt detta bidrar till att jag har svårt att träna ryggen och inte är så stark där. Så alla reps jag sedan gjorde i roddövningarna kändes ganska snabbt och under den teoretiska biokemin som avslutade dagen fick jag massera mig själv och fick huvudvärk av spänningarna upp i nacken. På vägen hem kunde jag inte dra in syre helt i lungorna och varje andetag smärtade och jag fick lite lätt ångest, trots att jag var väl medveten om att det var en effekt av träningen. Läskigt hur påverkad man kan bli!

Jag dåsade av en stund mellan Uppsala och Söderhamn, preppad med smärtstillande, ångestdämpande och kyckling från KFC😂

Sörjde min kära gamla Audi en stund eftersom Volvon inte har samma utrymme och komfort eller ett lika tillfredsställande värmesystem. Saker som är ok i vardagskörningen men saknas när man åker långt. Nästa bil blir med största sannolikhet tysk igen. 

Nu har det gått över ett dygn sedan vi kom hem och jag har inte varit utanför dörren en enda gång utan legat nedbäddad med feber, förkylning och träningsvärk från helvetet!

Trappen, toalettstolen och byxor är mina fiender och jag undviker dem in i det längsta! Jag kan med handen på hjärtat erkänna att detta är den värsta träningsvärk jag kan komma ihåg att jag haft, någonsin, och snedbelastningen av vänster ben är nästan outhärdlig i vissa lägen och förkylningen förvärrar definitivt värken! 

Jag är ett enda litet paket av ynk!😂🙈

Christian får känna på hur det är när han har en mancold och vi andra får höra klagomålen och vara betjänter😁

Kanske är det bra med värken eftersom jag verkligen vilar ut förkylningen men rastlösheten är ändå kvar! 

Underhåller mig med plugg, harpan och ljudbok. Otroligt irriterad över att inte kunna gå till gymmet och lite lätt stressad över de 100 sakerna jag skulle behöva göra på kansliet.

Tacksam över att Christian är hemma och hoppar in i mitt ställe på det mesta och tar hand om mig och barnen. De sista två veckorna har han verkligen varit en klippa.