Tweenie.
Denna självsäkra, modiga, självständiga, kaxiga, lättälskade surkorv!😂
På morgonen så har vi en liten tonåring här hemma som är segare än segast och tillbringar halva tiden med att tomglo ut i intet. Det tar tid innan han kommer upp ur sängen, tid från det han har morgonkissat tills han torkar sig och lämnar toaletten, tid
innan han stirrat länge nog in i garderoben för att på något sätt övertala kläderna att göra allt jobb innan han faktiskt fått dem på sig!
Och sen skulle det gå snabbare om någon matade honom med frukosten och sprang en halv mara än det tar för pojken att själv få i sig näringen.
Och så måste rätt kläder vara tvättade annars hör man ett klagande som mer liknar ett uppgivet djur som valt att ge upp istället för att kämpa vidare, tänka i nya banor.
Är mjölken slut så är det som att alla chanser till frukost försvunnit, för att behöva äta något annat än det han är van vid vore otänkbart! Ja, tills mamman eller brodern kommer med idéer, för hjärnan verkar stanna på lillgrabben om inte de vanliga rutinerna
går att fullfölja så tidigt på morgonen.
Lättretlig är inte en överdrift i beskrivningen av morgonhumöret hos denna individ denna tid på dygnet!
Lagom till att ytterkläderna skall på så har han vaknat till och man får påminna om att det är dags för skolan några gånger för att ta honom ur Tiktok-koman eller skynda på hans procedur med hårborsten. För tydligen är de sista minuterna innan färden
till skolan ett ypperligt tillfälle att prova nya frisyrer. Varje dag.
Är sedan mobilen urladdad så är det minsann inte hans fel liksom det inte är han som inte lagt sina vantar eller mössa där de skall vara, och alla måste engagera sig i letandet.
När jag och Leon väl sitter i bilen så har vi avklarat introt till Starway to Heaven innan familjens yngsta kommit ut ur huset, låst dörren och släntrat de få stegen till fordonet i hastigheten värdig en sengångare.
Väl ute på vägen så är det lätt att få kritik för musiken som spelas och ljudnivån skrålet orsakar. Det är dock inte en bra tid för att vara social och komma med frågor utan lättare för alla om vi andra sköter oss själva och lämnar lillebror ifred.
Och sedan blir det ofta lite bråkigt vid avsläppet på skolan då August ALLTID säger åt föraren att dämpa musiken och vara tyst innan han öppnar bildörren och går ut. Han tycker det är extremt pinsamt att dra fokus till sig när han lämnar bilen och vi
andra har väldigt roligt åt det, vilket vanligtvis brukar sluta med att jag istället höjer musiken, sjunger med och dansar, varpå jag får en blick som kan döda innan bildörren smäller igen med en hög smäll och grabben går mot byggnaden utan att
vända sig om och vinka hej då. Idag hade jag och Leon fullt upp med att dansa till Don’t Stop Me Now när vi körde in på parkeringen så surpuppan i baksätet skrek "lägg av" och hade nästan nära till tårarna av skam. Han har förlåtit oss igen när skoldagen
är slut☺️
Och då brukar han också vara sitt vanliga "jag" som är betydligt mycket gladare och definitivt med mer fart i!
