MammaMedMera

Gårdagen rullade på i 140 och när man är mitt uppe i alla bestyr så bara "gör" man utan att tänka efter så mycket.

Som vanligt blev det övertid på kansliet och sedan firmakaffe. Planen var att ha Henry fram tills Emil kom med sitt tåg på kvällen men det hann ändras innan det och istället fick det bli en snabbdusch och sedan ned till hallen. För hon som styr det mesta i sponsorgruppen kunde inte närvara på sponsorträffen pga team work på jobbet, vilket alla förutom jag borde ha vetat, så varför lägger man sponsorträffen då och varför får jag en samtal bara ett par timmar innan själva träffen om att hon inte kan ställa i ordning maten och fixa konferensen, så om jag kunde göra det så vore det jättebra..?!

Jag har fortfarande inte ens sett inbjudan till sponsorerna! Jag såg bara i förra veckan att det kom upp på våra sociala medier att det var sponsorträff, och då var jag hemma sjuk.

I tisdags kväll fick jag ett sms från den ansvarige som frågade om jag var Matchvärd, för det skulle delas ut priser, lotter och paxas sittplatser samt ordas med sponsorfika. Okej, jag fixar det! Då fick jag ett sms där det stod att han hoppades att jag hann vara med på träffen.

Ehh, nja. De skulle träffas samtidigt som lagen, domarna och de som skall bemanna kommer, men om Christian kunde hjälpa mig som Matchvärd så kunde jag säkert smita iväg en stund. Sen ringde en från Paralaget som undrade vad det var för mat som serverades? Mat? Skall det vara mat? Så lite koll hade jag och jag hade med vilje inte blandat mig i för att det var skönt att vara fri från ansvar för en gångs skull.

Så gissa vem som till slut fick åka ned till hallen tidigare och plocka ihop allt till serveringen? Som plockade fram i konferensen? 

Men först fick jag skynda mig att instruera Christian och plocka i ordning olika moment, som korgarna till domare och sekretariatet, kaffetermosar, skriva ut alla matchdokument och gå en snabb genomgång genom hallen för att visa vart allt skulle vara. Mitt i allt det här så var Leon på repetition med slagverksorkestern så stackaren fick gå ned till hallen från Läroverket för vi hann inte hämta honom och när han väl var på plats på kansliet så startade hans programmeringskurs, som krånglade i anslutningen, så där stod jag, lagom stressad och letade nätverk!😅

Sedan var jag med en stund med sponsorerna, efter att ha fått springa och kolla vart herrarna som skulle närvara tog vägen, för alla väntade men ingen gjorde något.

Efter lite presentationer och prat så lämnade jag träffen och gick tillbaka till hallen där Christian var genomsvettig av stress! Så det var bara att ta på sig värdvästen och hugga i. När allt var ordnat och åtminstone en i sekretariatet anlänt så gick jag tillbaka till sponsorerna. Då gick han som var ansvarig iväg och jag blev själv med 15 gäster!

Hallå!? Vad skall jag göra nu?

Så jag samtalade och satte en av våra tränare i centrum som kunde underhålla de andra med lite innebandyprat tills det var 20 minuter kvar till matchstart och jag sa åt alla att det var dags att dra sig mot planen. 

Sen stod jag kvar med disken och maten som blev över. Tack och lov så stannade två damspelare och deras tränare och hjälpte mig att bära tillbaka allt.

När allt var uppburet på kansliet så var det bara att skynda ned till inspringningen för de skulle precis släcka ned. 

Sen kunde jag kolla på matchen ett tag. 

I andra periodpausen skulle vi dela ut priser och "det behövdes någon som gjorde det" (suck), så jag tog hjälp av några ungdomar ur publiken. Jag var dock inte beredd på att vara speaker men hade inget val när jag blev lämnad själv i sekretariatet med mikrofonen.

Direkt när tredje perioden startade var det bara att räkna lotter som vanligt och lägga fram vinsten i 50/50- lotteriet och SEN är det inget mer jobb förrän alla lämnat hallen. 

Jag var extremt irriterad eftersom jag stod med disken från konferensen och sen hade inte bemanningen städat allt som de skulle, så vi var som vanligt kvar ca 90 minuter efter matchen var slut innan lokalen var schysst och cafeterian inventerad för beställning till helgen.

Jag skulle inte ens vara med på sponsorträffen men liksom allt annat så blev jag istället ansvarig! Jag måste säga nej!!!!

Så idag har jag varit seg. När jag gick och lade mig igår så var jag så nöjd i några minuter över att jag kunde ta sovmorgon, tills jag kom på att jag skulle vara på sjukhuset klockan 09.00🙈

Christian, som för övrigt har träningsvärk efter rollen som matchvärd igår, vilket säger en hel del om uppgiften, klev upp och skjutsade barnen och sen kom han och lade sig igen när jag klev upp. Träffade en sjuksyster på psykiatrin och vi bestämde att höja dosen på min medicin, för jag får jättebra effekt, men för kortvarig. Besöket tog bara en halvtimme så jag åkte ned till kansliet och hämtade disken från sponsorträffen och pratade lite med vaktmästarna innan jag åkte upp till Volvo och lämnade porslinet på Matbiten och hämtade min bil, som varit på felsökning sedan igår. Det tog ändå bara en timme alltihopa så det blev en sväng till firman så att Christian fick sova ifred hemma.

Ja, innan jag hämtade upp honom och åkte tillbaka för kaffestunden😂

Sen kom Nea med ungarna för Christian skulle vara bärhjälp med Emil och Henry fick följa med mig och hämta mina barn på skolan.

Sen innebandyträning och sedan åkte August till Iggesund för fotbollsträning medans vi andra, dvs jag, Christian och Joje gick på slagverkarnas konsert på Läroverket. 

Vad stolt jag är över Leon! Vad duktig han är!

Middag framför tv:n när Barca mötte Manchester United och blev berövade en straff i ett viktigt skede och sedan åkte Christian och spelade innebandy och jag såg till att barnen kom i säng.

Så mycket tid hade jag att vila idag!

I morgon måste jag ned på kansliet igen på morgonen och sedan skulle det komma en leverans med matvaror på eftermiddagen så jag måste hålla mig i närheten.

Jag har lovat Henry att åka pallyft med honom på firman också.

Och på lördag är det herrmatch igen…

Men som min fotled mår just nu, när jag fått äta Ipren för att ta bort värken och svullnaden pöser ut runt lindan, så vette fan om jag kan vara Matchvärd. Dessutom har jag inte hört om någon kioskvärd och ett knattelag skall springa in med herrarna och spela i pausen, så det skall arrangeras och de skall ha fika och egen plats på läktaren.

Hur fan i helvete säger man nej? Eller tack och hej?!!

Jag är så besviken på mig själv som sätter mig själv åt sidan och låter andra styra mig hur som helst och jag är så besviken på andra som gör så, som utnyttjar och använder mig. 

I morgon meddelar jag att jag inte kan vara Matchvärd på lördag. Det ska jag göra!