MammaMedMera

Tänker på hur otroligt lyckligt lottad man faktiskt är ibland! Men oftast så jämför vi oss med människorna i vår omgivning eller människor som vi strävar efter att bli.

Oftast när det kommer till materiella ting men även större saker. Singeln som vill ha en partner, kärleksparet som vill bilda familj, familjen som vill ha flera barn, den sjuke som vill vara frisk, den ensamme som vill ha vänner osv. Eller de som har haft allt och förlorat det.

För vi som lever medelsvensson liv i Sverige har det ändå förbaskat bra jämfört med andra delar av världen! Vi tycker att våra problem och bekymmer är stora men oftast är det problem som vi har skapat själva. 

Det folk lider mest av och det som stressar människor i alla länder mest är ekonomi. Och då menar jag inte världsekonomi, företagsekonomi, föreningsekonomi och andra större ekonomiska bekymmer, som är någons jobb och som drabbar flera, utan jag pratar om privatekonomi. Att överleva eller leva i vardagen. Är det problem här så beror det på personens beslut, prioriteringar eller arbetsförmåga. 

Alla har inte samma förutsättningar men vi i Sverige skall ändå kunna klara oss, kunna överleva. 

Så tänk om vi bara kunde nöja oss och inte sträva efter mera? För det är också de flestas önskan och strävan, att ha bättre ekonomi. Mera pengar! 

Då slipper man må dåligt över räkningarna och kan köpa sådant man vill ha! Man kan unna sig saker och leva ett bättre liv! Eller? Den ständiga frågan är ju om man verkligen kan köpa sig lycka? 

Med pengar kommer andra problem. 

Och det är när vi egentligen har det ganska bra som ekonomin blir jobbig. För det är när vi har skaffat oss allt det där vi vill ha som det börjar kosta. 

Kanske är den som går hemma utan pengar lyckligare än den som sliter för att kunna köpa sig lycka. Har du inga stora utgifter så behöver du inte heller jobba lika hårt och du kanske får mer tid över till annat. För vill vi köpa saker till barnen så måste vi prioritera jobbet, vilken i sin tur gör att vi får mindre tid med barnen. Och är pengar och saker viktigare än tid? 

Frågar man den som är sjuk, den gamle eller den som ligger på dödsbädden så är svaret nej. Vi är för upptagna med att köpa oss lycka så vi får mindre tid till det som egentligen betyder något. Tid. 

Tid att vara med dem vi älskar och tid till oss själva. Och det blir en ond cirkel. Vi jobbar massor för att kunna köpa rätt bil och sen har vi inte tid att åka i den. Inte om man jämför med tiden vi lagt ned på arbetet för att kunna köpa den, då spenderar vi fler timmar på arbetet än vad vi kommer att köra bilen.

Vi jobbar arslet av oss för att kunna köpa den där perfekta sommarstugan, som vi sedan kommer att besöka 2 gånger om året. 

Vi arbetar 8 timmar om dagen och lägger våran kraft och energi på att prestera bra för att kunna få en bra lön så att vi kan betala huslånet för ett hus som vi egentligen bara använder till nedvarvning och sömn för att orka gå upp och jobba igen dagen efter.

Vi jobbar mer för att kunna spendera mer och sen har vi inte mycket tid till det vi har köpt.

Ändå är det materiella så viktigt för oss. 

För vad köper vi egentligen? Status? 

Det mesta vi köper är faktiskt inte för våran egen skull utan för andra ögons skull. Självklart så köper man inte en bil om man inte behöver den, men behöver det vara just DEN bilen? Om ingen någonsin såg din bil, skulle du ha köpt just den bilen du har idag? Behöver vi verkligen alla funktionerna? Behöver vi egentligen något mer än att den fungerar till det den skall vara till?

Allt man köper pga ett visst märke är saker vi köper för andras ögons skull. För en tröja är ändå bara en tröja och fyller ingen annan funktion med ett annat märke. 

Vi sminkar oss och färgar håret för andras ögon för annars duger vi gott som vi är, när ingen annan ser! Och allt det vi måste göra för att andra ska se oss och uppfatta oss så som vi vill bli sedda kostar pengar! Och då måste vi in i arbetssnurran och prioritera bort dyrbar tid igen! 

Allt vi köper kostar pengar, som kostar tid. Ju mer vi har ju mer måste vi betala. Och det innebär att ju mer vi tjänar ju större blir våra utgifter! För vi tjänar pengar för att kunna leva som vi vill, köpa det vi vill ha och då, enligt oss själva, ha ett bra liv!

Ekonomisk så är nog den lyckligast som jobbar för att den vill, inte för att den måste. Den kan ha ett bra liv. Och det handlar bara om prioriteringar.

För, våra ekonomiska problem har vi skapat själva. Alltid. Genom hur vi väljer att leva.

Men för stunden, utan att tänka långsiktigt eller på konsekvenser, så kan du nog köpa dig lycklig! 

Lycka är för vissa en stor familj. Men det kostar, alltså finns samma ekonomisnurra här. Och ju mer vi jobbar etc. Etc.

Varför ha en stor familj om du ändå inte har tid för den för du måste jobba för att ha råd med den? Den som har förlorat någon den älskar skulle ge bort allt för att få tillbaka sin älskling och då trumfar familjen material. 

Men den som inte har någon att älska? Kan den då köpa sig lycka?

Mitt svar blir till slut Nej. För åter igen, allt du köper kan också bringa olycka. 

Allt handlar egentligen om ekonomi och fungerar den så mår man bra och när man slutar söka efter mera och har tid över till sånt som man mår bra av, då är man lycklig.

Vi kan vidareutveckla det här hur långt som helst med infallsvinklar som hur man trivs på jobbet, sakers kostnad relaterat till arbetstid, hobbies, pengars egentliga värde osv.

För helt ärligt, jag skulle kunna sluta jobba arslet av mig med ungdomsidrotten och starta en Onlyfans- sida istället, det skulle ge bra mycket mer betalt och kräva mycket mindre tid, men i frågan om lycka och göra något jag mår bra av, göra något för andra (allt är relativt), så vinner idrotten. 

Min slutsats är egentligen att saker som vi blir lyckligast av i längden är saker som inte påverkar vår ekonomi och ger oss bekymmer ekonomiskt. Våra barn gör oss lyckliga men är en katastrofalt stor utgift! Skaffa inte barn om du inte har råd med dem. 

Ett djur är faktiskt lycka du lagligt kan köpa, kärlek du kan köpa, men samma här, så är det ett ekonomiskt beslut. 

Allt det här är ändå små problem om man jämför med andra problem i världen. Det finns dom som utsätts för riktiga katastrofer som de själva inte skapat. 

Naturkatastrofer är sådant. Och ja, indirekt så är vi alla med och påverkar världen och klimatet med våra utsläpp osv. men det är skillnad att drabbas av en orkan än att hamna i inkasso för att du konsumerar mer än du har i plånboken. 

Många oskyldiga lever mitt i ett krig och några bor i länder som saknar våra ekonomiska fördelar. Folk bor på platser med många farliga sjukdomar och en del slåss mot andra klimathot, som extrem hetta eller kyla.

Då har vi det ganska bra här i Sverige och har alla förutsättningar för att kunna skapa oss lyckliga liv. Och hjälpa andra, mindre lyckligt lottade.

Sen finns det också en annan sak att ha i bakhuvudet; ju fler du tar till ditt hjärta, ju större är chansen att det går sönder.

För varje ny människa som vi älskar ökar chansen att bli sårad. Fler barn, fler djur gör risken större att vi förlorar någon.

Älska måttligt. Lev måttligt! Jobba måttligt! Och dröm måttligt!