”Firar” 10 år.

De flesta årsdagar är dagar vi firar och sedan finns det sådana när vi sörjer.
Idag är det 10 år sedan jag fick min frätskada.

Det här skrev jag på Facebook 2019:

Trodde att alla nu om min skräckupplevelse hos tandläkaren, 5 dagar innan August såg dagsljus för första gången, men jag kör en "favorit i repris".
Har ganska mycket besvär av skadan än idag så det kan kanske vara bra att ha förståelse för att jag ofta blir sjuk eller ser ut som en tönt när jag kommer promenerande på vintern med andningsmask!

Utdrag från en blogg, två veckor efter förlossningen:

Min tand genomgår en rotfyllning och innan man fyller igen tanden så måste man rengöra den några gånger. Nu kan inte jag allt om tandkanaler, kärnor m.m. men de ska tydligen behandlas vid flera tillfällen.
Första rengöringen gick bra. En vecka senare så var det dags igen men då fick jag en värdelös tandläkare som inte kunde sätta bedövning. Det gjorde ont i tanden i flera dagar så jag fick åka tillbaka.
 
Tisdag. Fick en toppentrevlig tandläkare som i stort sett gjorde klart tanden för rotfyllningen. Men! När hon skulle rengöra och göra klart så råkar rengöringsvätskan, någon antibakteriell vätska, följa tandkanalerna upp i bihålan.
Det brann i mitt ansikte! Näsan sved och tårarna sprutade.
 
Tandläkaren förstod ingenting och hade aldrig varit med om något liknande innan... Just typiskt!
Så de la igen hålet och jag fick åka hem med halva ansiktet förlamat.
 
På kvällen blev det akuten, för alvedon fick inte bort tillräckligt mycket av värken.
 
Dagen efter, onsdag, fick jag åka tillbaka till tandläkaren och träffa en käkspecialist.
De tog in mig i ett behandlingsrum och sen fick jag vänta i en och en halv timme med extrema smärtor innan han kom. Han sa att jag hade jag fått en samling av vätskan i tandköttet som låg emot nerverna i ansiktet och den vätskan måste jag kanske operera bort om den inte tas upp utav kroppen.
Det kan bli så ibland och smärtan försvinner med tiden...
 
Jahopp! Höggravid som jag var så hamnade jag senare på dagen på förlossningen. Inte för att föda barn utan för att kunna få starkare smärtlindring under övervak. Morfin, spasmofen, citodon och diklofenak fick jag första dagen, sen bara ipren och alvedon. Barnet övervakades med jämna mellanrum med CTG.
 
På fredagen flyttades jag över till BB och fick även träffa en läkare på Öron-näsa-hals.
Där fick jag sitta i väntrummet nästan i två timmar, grinandes av smärtan!
Läkaren konstaterade, efter att ha gått in i näsa och mun med en liten kamera, att jag hade frätskador i näsan och i bihålan. I munnen så hade tandköttet öppna sår och gommen var svullen och infekterad.
Trycket som bildats när bihålan skadats låg på hörselnerven och tårkanalen till vänster öga samt övre tandraden och jag kan fortfarande inte, när jag skriver detta två veckor senare, bita ihop tänderna och 4 tänder i överkäken är bortdomnade.
 
Tyckte ändå att det hade börjat bli bättre på lördagen så jag ville åka hem.
Vid 06.00 morgon efter fick Christian åka på sjukhuset och hämta morfin. Sen återvände jag till förlossningen.
Jag var orolig för barnet. Och CTGn visade att lillen i magen var rätt slö utav all smärtlindring så vi bestämde tillsammans med läkare och barnmorska att det vore bäst att sätta igång förlossningen. På min födelsedag..

Drog igång projektet 15.00.
Kände mig rätt orkeslös efter att ha levt på nyponsoppa i fem dagar eftersom jag inte kunde tugga mat över huvud taget!
Jag fick alvedon i tidigt skede mot värken i ansiktet.

 
21.45 började värkarna och jag bad om epiduralen. Jag hade ju varit på flera möten med aurora och gjort upp en förlossningsplan. Där stod tydligt att jag ville ha EDAn i tidigt skede och drog förlossningen ut på tiden så skulle det bli kejsarsnitt.
Men! När barnmorskan kallar på narkosläkaren så visar det sig att de smärtstillande tabletterna jag fått under dagen inte får tas tillsammans med epiduralbedövning!!!!!!!!!!!!! Skojar ni??!
Panik!! 
Men vad gör man? Värkarna blev fler och förlossningen var igång.
  
22.45 bestämde jag mig för att pröva lustgas, trots att jag knappt kunde andas pga ansiktssmärtorna.
 
...Och sen, äntligen, klockan 00.03 den 28/1 så föddes vår lilla August efter tre timmar med värkar.
Och han rörde sig inte, vilket jag påpekade flera gången men BM viftade bort mig i någon minut innan hon insåg hur det faktiskt låg till. Då tog de August och gick iväg för att sedan bara sticka in huvudet genom dörren och meddela att "vi åker upp på NEO". Kicka följde med och sen var jag utslagen i någon halvtimme innan jag började bli orolig över vart mina grabbar tagit vägen. Ingen hade kollat till mig efter förlossningen eller flyttat mig från förlossningssängen där jag låg halvnaken och halvt avsvimmad.
När jag tagit mig ut i korridoren och hittade någon personal så blev de förvånade över att jag var vaken… Min son fick nyss åka upp på NEO efter att han inte rört sig i min famn!! Suck. 
 Slut på utdrag.

…Vi fick stanna på NEO fram till 03.00 sen tyckte de att han återhämtade sig bra och vi fick ta med oss bebben till BB. Sen slocknade jag i två dagar och kommer inte ihåg de två första dagarna efter Augusts födelse. Lustgasen hade torkat ut alla skadade slemhinnor i munnen och jag hade så ont att jag knappt var kontaktbar.

Men jag vet att på tredje dagen, när vi skulle åka hem, fick jag ett samtal från en otrevlig dam som berättade att Folktandvården avsade sig allt ansvar för min skada och om jag behövde vidare hjälp så skulle jag vända mig till den vanliga sjukvården.
Och det gjorde jag! Efter ett återbesök på Öron-näsa-hals så konstaterade det att skadorna var mer omfattade än de tidigare kunde se.
Jag fick åka ned till tandspeciallisten i Gävle för att göra klart rotfyllningen, där det även visade sig att jag hade en fjärde tandkanal så även om de lyckats undvika skadan så hade tanden ändå inte varit rotfylld. 

Sen följde flera dagar med inläggning på Barnavdelningen med August, som blivit påverkad och trött av de smärtstillande jag fått. Han gick inte upp i vikt och tappade ett kilo från sin födselvikt på 3050 gram. Han fick ju även komma ut 15 dagar för tidigt och ville helt enkelt inte behålla maten utan fick sondmatning.

Den frätande vätskan hade tagit sig hela vägen från tandkanalen upp i bihålan, genom näsan och upp i övre bihålan på vänster sida. Vätskan tog sig även ned i mun och svalg, hela vägen bak till hörselgången och ut i gom och tandkött. På två ställen på vänster kind tog den sig till och med igenom huden.

Idag har båda de skadade bihålorna sjunkit ihop och ger mig ständigt bihåleinflammation. Näsan tog mycket stryk och har sjunkit ihop och två av tre näsmusslor har vuxit ihop med den lilla del av skiljeväggen som finns kvar. Ärrvävnaden gör att det inte kan växa tillbaka något flimmerhår så all smuts och alla bakterier fortsätter rätt in, genom den nu väldigt trånga passagen och stannar vid hörselgången och brukar utveckla sig till öroninflammation titt som tätt.
Att använda nässpray är inte ett alternativ om jag inte vill skada vävnaden ännu mer.
I munnen är nerverna och slemhinnorna skadade på, och över, 6 stycken tänder och som gårdagens tandläkarbesök visade, så har tandrötterna blivit skadade, en tand har dött och tre tänder är mobila.
Det har ilat och gjort ont i dessa 6 tänder sen skadan och när det är kallt ute måste jag andas i en halsduk eller en liten manick som värmer upp luften annars drar slemhinnorna ihop sig och då kan jag ha ont i halva ansiktet i flera dagar.
Gommen är en öken av död vävnad där stora blåsor och sår uppenbarade sig några dagar efter skadan och jag är öm i hela vänstra sidan av munnen.

Så ibland gör allt bara ont och jag har märkt att jag kan vara på dåligt humör utan att någon annan förstår.
Jag fick ca 56.000 kr av patientförsäkringen några månader efter skadan och kan inte få en krona från mitt eget försäkringsbolag då de anser att det inte var en olycka utan en behandlingsmiss, trots att denna skada aldrig hänt förut! Jag har inte fri tandvård och får inte heller ersättning för de saker jag behöver ha i vardagen efteråt, som näsolja, saltvattenspray, andningsmask eller restylane som hjälper mot bihåleinflammationer när man fyller upp bihålorna. 
Tack och lov så har man efter detta ändrar tillvägagångssättet vid en rotfyllning i hela Sverige så att det inte skall hända igen.

De biverkningar jag har idag är inget jag kan göra något åt, de är bara att göra det bästa av situationen! Däremot så är jag sjukt besviken på sjukvården och Folktandvården som behandlat mig som skräp under den värsta smärtan i mitt liv!
Sjuksköterskorna på BB som tyckte att jag bara tog plats och var direkt otrevliga, slutade fråga om jag ville ha något tills jag själv fick be om vatten eller smärtstillande. De kom in snorkiga en gång om dagen och kollade mitt CTG.
Likadant var det på BB. Jag fick tjata mig till smärtstillande, alltså ipren, trots att jag varit ned till ÖNH och fått skadan bekräftad! Jag fick som sagt bara morfin och liknande, med en frätskada i ansiktet, första dagen efter "olyckan".

Tandläkarna som inte ville veta om mig över huvud taget och käkspeciallisten som tyckte att jag överdrev över en liten bubbla i tandköttet.
Barnmorskan som inte informerade om EDAn, gav mig lustgas som förvärrade skadan 10 gånger och som sen lämnade mig ensam, ovetandes i förlossningsställning när mitt barn inte mådde bra.

Däremot en eloge till ÖNH där jag alltid är välkommen och där jag alltid fått bra hjälp!

Idag vet jag inte riktigt var jag ska vända mig när jag har problem som inte ÖNH kan hjälpa mig med eftersom ingen vet vad de skall göra. 
Att en liten skitgrej, en vanlig rutin kan gå så fel!
Vet att många har varit med om värre. All eloge till er!

Och ett STORT tack till min älskade lillasyster Nea som råddade med hembestyren och tog hand om Leon under vår tid på sjukhuset! Du är bäst!

Tack för att du har läst!
——————————————————-

Nu har det gått 4 år till och skadan består.
Min näsa är insjunken på ena sidan och en del av kinden har sjunkit in där vätskan kom igenom skinnet i ansiktet, ovanför ena mungipan.
Det är säkert inget som någon annan tänker på men det gör ju självklart jag.
Speciellt när jag skall ha solglasögon eftersom de alltid sitter snett!

Mer än så orkar jag inte kommentera saken mer. Livet går vidare.
Men det är fortfarande surt. Och irriterande. Och gör ont.

(null)

Näsvägg som sjunkit ihop och är bredare på den skadade sidan, går längre ut på kinden.

(null)

Rak näslinje på den oskadade sidan.

(null)

Krokig och insjunken näslinje på den skadade sidan där näsmusslorna växt ihop med skiljeväggen.

(null)

(null)

Min gom några dagar efter vätskan sprutades in. Sedan blev det blåsor och nerverna dog. Idag är det ärrvävnad som jag känner med tungan.

(null)

(null)