Mamma Maja.
Min familj. Mina grabbarđ
De dÀr tvÄ avspeglar mig pÄ sÄ mÄnga sÀtt.
De Àr mer sin mammas pojkar.
Jag hoppas dock att de fÄtt en del av sin pappa ocksÄ. Hans förnuft, lojalitet, eftertÀnksamhet, godhet och hans jordankare, som mÄnga gÄnger Àven ser till att inte jag flyger ivÀg!
Annars Àr de som jag; sociala, skÀmtsamma, glada, företagsamma, oblyga, omtÀnksamma, ivriga, intelligenta och energiska!
Vi har sÀllan trÄkigt!
Om jag sÀtter igÄng musik och fuldansar sÄ tar det inte lÄng tid innan de dansar med. Kastar jag en kudde pÄ en utav dem sÄ Àr snart kuddkriget igÄng. SlÀnger man ivÀg ett ironiskt skÀmt eller pÄstÄende sÄ Àr de inte sena att hÀnga pÄ och svara tillbaka
med nÄgot lika ironiskt, eller vÀrre. Vi gör det mesta tillsammans och de har inget emot att Äka skridskor, pulka, kickbike, cykla, spela fotboll, bada, tÀvla eller bara umgÄs med bara oss förÀldrar. De har varandra och de Àr bÀsta kompisar.
Jag har heller aldrig velat vara bara "mamma". Mina förÀldrar var bara det; mamma och pappa. De var vuxna och det var skillnad pÄ dem och mig och mina syskon.
De lekte inte med oss och det var alltid tydligt vem som bestÀmde. Vi respekterade dem och skulle bete oss dÀr efter.
Min biologiska pappa var annorlunda. Han lekte med mig och mina syskon. Vi spelade boll och Äkte vattenrutschkana tillsammans, hittade pÄ roliga saker dÀr han lekte med och grÀnsen mellan vuxen och barn var mindre tydlig. Hans nya sambo Sofia var
likadan.
De var med mig och mina kompisar nÀr vi lekte, kom med roliga tips om vad vi kunde göra och var nÀrvarande pÄ barnens nivÄ.
Vi seglade mycket och var i skÀrgÄrden under lÄnga perioder och dÄ kommer man ocksÄ varandra nÀra. Med mamma var vi visserligen ofta i fjÀllen eller Äkte pÄ husvagnssemester, men dÄ lekte vi oftast för oss sjÀlva.
Det resulterade ju naturligtvis i att pappa blev den roliga lekfarbrorn som var favorit och mamma den sura tanten som skötte uppfostran, och det Àr nog ganska vanligt nÀr förÀldrarna gÄr skilda vÀgar och den ena fÄr mindre tid med barnen. Att den förÀldern
hittar pÄ roliga saker och tar tillvara pÄ tiden pÄ ett annat sÀtt.
SÄ bestÀmde jag mig redan nÀr jag var liten att jag ocksÄ skulle vara som förÀlder. Fast hela tiden! Jag trÀffar mina barn varje dag och jag vill att de skall ha respekt för mig enbart för att de Àlskar mig och vill göra sitt bÀsta för att jag blir glad
av det, inte för att de inte vÄgar annat eller för att de kÀnner att de mÄste, för att jag annars skulle bli besviken.
De skall veta att jag Àlskar dem Àven nÀr de gör fel och att det Àr okej. Jag vill att de skall ha ett nÀra band till mig och sin pappa sÄ att de kÀnner att de kan prata med oss om allt och att vi Àr deras vÀnner, precis lika mycket som vi Àr deras förÀldrar.
Och för att de ska kunna ha det bandet, kunna kÀnna sig trygga och nÀra oss sÄ mÄste vi vara nÀra dem. Vi kramas och pussas massor. Vi sitter eller ligger nÀra varandra i soffan. Vi Àter alltid middag tillsammans och pratar om dagen. Vi spelar spel tillsammans.
Vi trÀnar tillsammans. Och vi sÀger till dem varje dag att vi Àlskar dem och vi fÄr höra det tillbaka minst en gÄng varje dag!
Vi engagerar oss i deras intressen. Vi Àr med pÄ trÀningar eller sitter med vid datorn eller tv-spelet. Vi kollar pÄ matcher tillsammans och skickar sms om ny information om lagen vi följer till varandra, som vÀnner och supportrar.
Vi pratar ocksÄ om "vuxna" saker. Vi lÄter dem vara en del av vÄr vuxna vÀrld och ta del i samtal och planering, Äsikter och funderingar som rör saker som inte barn behöver bry sig om. Vi vÀlkomnar dem i vÄrat liv lika som vi vill vara en del av deras.
Det skapar en större förstÄelse hos dem i mÄnga frÄgor. Ekonomi, politik, rasism, vÄld, krig, regler, samhÀllsfrÄgor osv.
Vi kommunicerar. Om allt!
Jag Àr stolt över mina pojkar. JÀttestolt!
De har blivit sÄ fina mÀnniskor som bryr sig om andra och ofta agerar de pÄ sÀtt mot andra och mot oss som bÄde förvÄnar och fascinerar omgivningen. SÄ vuxna fast ÀndÄ sÄ smÄ.
August med sin jÀrnvilja och utvecklade ledarskap, Leon med sitt stora hjÀrta och enorma allmÀnkunskap.
BÄda lika skarpa och nÀrvarande.
Jag kanske inte alltid Àr den bÀsta frun, arbetskamraten, vÀnnen, grannen, dottern eller storasystern men jag Àr vÀldigt stolt över den mamman jag Àr.
Det Àr min absolut mest lyckade roll och mitt liv började julaftonskvÀllen 2011 nÀr Leon föddes.
DÄ blev jag Àntligen det jag skall vara.
Mamma.