Nyårslöfte(n).
Gå ned i vikt? Tjäna massor av pengar? Hitta mig själv? Sluta dricka alkohol eller låta bli socker?
Nej.
Jag brukar försöka hålla mig ifrån sådana klyschiga löften.
Nyåret 13/14 lovade jag att inte bli med barn under 2014, eftersom jag precis varit gravid i nästan två år och hade två bäbisar i olika storlekar och det löftet höll jag!
Förra året hade jag och Christian ett gemensamt nyårslöfte för att hitta tillbaka till varandra och inte lägga all vår tid på barnen och andra. Vi skulle ha en dejt en gång i månaden och göra något bara för oss, på tu man hand.
Det gjorde vi noll gånger under förra året.
Han är ju hemma en vecka i taget och vi spenderar så mycket tid tillsammans, bara han och jag ändå när barnen är på skolan.
Han följer med mig till kansliet, vi äter lunch tillsammans, tränar tillsammans, är ledare tillsammans och gör det mesta övriga ihop också, tillsammans, så vi får nog av varandra ändå! Det är snarare så att det blir för mycket när han väl är hemma! Helt
otroligt om man tänker efter att vi fortfarande står ut med varandra!
Den veckan som han är borta på jobb är så välbehövlig🙏
Man ska inte leva i symbios.
Men det blir inte något nyårslöfte.
Istället tänker jag, precis som jag skrev i nyårsinlägget, faktiskt fokusera på att få kontroll över min ångestproblematik.
När det var som värst så fick jag stor hjälp med attackerna när jag återupptog medicineringen av ett SNRI- preparat jag ätit i flera år men fasat ut under en längre tid på läkarens inrådan. Det hjälpte så pass mycket att jag kunde dämpa attackerna med
lugnande medel. Ångesten försvann inte, men jag kunde ha en fungerande vardag igen, även om jag fortfarande fick knapra lugnande i form av sobril flera gånger i veckan.
Och så har jag haft det från sommaren -21 till i början på hösten när jag introducerade Concerta och ångesten nästintill försvann.
Det var min adhd som stressade upp kroppen och lurade den till ångest. Gav mig högre puls och högre blodtryck så att min hjärna noterade stress och början till panikattacker och lät ångesten flöda fritt.
Så tillsatte jag det där som saknas hos en person med adhd och kroppen blev lugn.
Om jag har gråtit av lättja? Ja.
Om jag är tacksam för att slippa slåss med ångesten och kunna fokusera på vardagen istället? Ja.
Men ändå så är det ju medicinerna som hjälper mig att hålla ångesten i schack och jag har redan från början varit beslutsam med att jag själv vill kunna hantera ångesten utan hjälp av läkemedel. Hantera stress.
Så jag skall bli bättre på meditation och skapa mer sinnesro. Utöva Mindfulness och yoga för att stärka upp mig själv inifrån.
Utöver det så kommer jag de närmaste månaderna att lägga mycket energi på att uppnå mitt mål och bli färdigutbildad PT och kostrådgivare. Den praktiska delen är inbokad i Stockholm i slutet av februari och då vore det skönt att ha gjort bort teorin så
kan jag skriva slutprov i början på mars.
Just nu pluggar jag skelett, muskler, senor, bindväv, rörelser, organ, leder och andra latinska termer dagligen och börjar snart ha koll på människans anatomi ur en personlig tränares vinkel. Då saknas bara själva träningsuppläggen och kosten😅
Så det är mitt andra nyårslöfte, att bli diplomerad PT under början av året🤗
Mer tid till mig själv.
Mår jag bra så mår familjen bra.
