MammaMedMera

Okej. Ny dag, nya tag!

 

Igår belyste jag hur viktigt jag tycker att det är att behålla attraktionen till varandra i ett förhållande, speciellt när man har varit tillsammans en längre tid. Eller ja, även i tidigt skede eftersom man kanske inte håller ihop så länge annars.

Jag vill förtydliga att det är väldigt individuellt hur viktigt man tycker att detta är och hur man själv är som person. Folk förändras, naturligtvis.

Kvinnorna kanske föder barn och tappar ork och fokus till sig själv, männen kanske stressar och blir långtidssjukskrivna. Shit happens! 

Och självklar är det skönt att byta om till mer bekväma kläder när man är hemma, det är inte så drastiskt det behöver vara! Det handlar egentligen om att inte tappa bort känslan "att bry sig".

För när man slutar bry sig, då börjar det återkommande förfallet.

Det finns väldigt fina mjukisdressar och torrschampoo är en livräddare många dagar, och så måste det få vara, men kanske inte jämt. Och kanske inte omedvetet.

 

Nu lämnar jag det bakom mig och fokuserar på det här inlägget som också kommer att belysa ett av förhållandets skyldigheter, nämligen vardagsromantiken.

 

Jag vet många förhållanden som fortsätter i samma spår dag ut och dag in, man umgås och liksom följer varandra som co-parents och löser hushållssysslor allteftersom de dyker upp och så tar man någon gång i månaden lite tid till sitt förhållande och hittar på något. Dejtar, går på bio, går ut och äter, åker på spa. Det blir förhållandets romantiska inslag. Och det är inget fel med det, men då glöms ofta vardagsromantiken bort! Man lever kärleksmässigt lite som året är upplagt; fullt med vanliga dagar och några få högtidsdagar. Kankse är det också då man kommer till och har sex? 

Själv känner jag att det skulle ställa väldigt stora krav på mig, att det verkligen skulle behöva vara en romantisk stund och att vi båda förväntar oss att den andre skall leverera.

Det bästa vore väl om man kunde kombinera dessa romantiska stunder med lite extra påtaglig vardagsromantik!

Jag och Christian är skitdåliga på att ta oss tid för varandra och göra romantiska saker. På årsdagar brukar vi oftast köpa hem mat och umgås med barnen istället. Vi firar, men inte ensamma.

Våra barn är en så stor del av vårt liv och vi vill fira tillsammans med dom och låta dem få en inblick i vårat äktenskap, se oss som det gifta par vi är och inte bara som mamma och pappa.

Det är vårt val, och vi tycker att vi ändå får tillräckligt med kärlek och romantik, tillräckligt med egentid för varandra, så vi behöver inte lägga till det där lilla extra.

 

För vi är jäkligt duktiga på vardagsromantik, om jag får säga det själv!

Det kankse man inte kan tro om man träffar oss i t.ex. ledarrollen, då vi fungerar som tränarkollegor och sällan är intima med varandra. För det gör inte dit.

Vi får helt enkelt den tid vi behöver för att "vårda vår kärlek" varje dag och gör det mest när vi är för oss själva.

 

Så vad är vardagsromantik?

Ja, det är väl också individuellt och uppfattas olika av olika personer. 

Jag skulle nog säga att det är just det där lilla extra som inte hör till familjelivet, huset, jobbet, aktiviteterna och som sköts på rutin. Det är också sådant som har ett romantiskt syfte eller en speciell tanke bakom.

Vardagsromantik kan vara hushållssysslor naturligtvis, men vi försöker att leva i ett jämställt samhälle, så mycket blir nog fördelat på olika sätt och görs utan en tanke på avlastning eller omtanke och mycket förväntas bli utfört.

Om jag ber Christian att köpa choklad och han gör det så är det bara en order han utför, köpar han däremot choklad till mig utan att jag har bett om det så har han gjort det för min skull och det blir en omtänksam gest. Även om han många gånger säkert tänker att det är lika bra att han köper choklad för annars får han åka tillbaka och göra det sen om den är slut😅

Men han har ändå tänkt på mig, mina behov och han skulle dessutom erbjuda sig att åka och handla om chokladen var slut, och det är omhändertagande och romantiskt i sig.

 

 

Så hur är vår vardagsromantik? Hur ser den ut?

Förutom att Christian alltid ser till att vi har choklad hemma för min skull så är vi duktiga på att passa upp på varandra, hjälpa varandra och hjälpas åt. Vi plockar inte fram frukost eller lunch utan att fråga om den andre vill ha något. Vi äter nästan alltid tillsammans, och då konverserar vi med varandra och lägger bort mobilerna. 

Viker vi tvätt så viker vi allas tvätt och inte bara vår egen och barnens, likaså när vi tvättar. Vi är aldrig egoistiska utan ser oss som en helhet.

Kollar vi på tv på kvällen så frågar man om den andre vill ha något om man skall gå in till köket och vi pausar serien om den andre blir borta länge. Vi lägger oss alltid tillsammans på kvällen, samma tid, och Christian, som somnar långt före mig, somnar alltid med sina armar omkring mig eller när jag ligger med kinden på hans bröst. Är någon sjuk eller har ont någonstans så håller vi varandra i handen. Små saker i vardagen som gör att vi visar vår kärlek till varandra.

 

Christian har haft väldigt svårt med romantiska gester men har blivit mycket bättre med åren. 

Nu köper han ofta hem blommor eller godis till mig, överaskar mig med att köpa saker som jag klagat på att jag behöver och sätter alltid mina behov före sina egna när det kommer till saker som skall inhandlas. Ofta tar han över mina klockor eller mobiler och jag köper nytt. Men romantik behöver inte vara saker.

Christian behandlar mig som en prinsessa, varje dag. Han lagar maten när han är hemma utan att ifrågasätta, han kliver upp med barnen på morgonen, han hämtar saker jag ber om utan klagomål, han masserar mig mer eller mindre varje dag, han säger åt mig att vila så tar han hand om allt annat så länge, han låter mig välja musiken i bilen och vilka serier vi skall se på tv och han hjälper mig med ALLT om jag ber om det. Han finns alltid här för mig!

Jag har ju en tendens att ta på mig för mycket göromål och ibland så orkar jag inte hela vägen eller så blir jag sjuk, och då tar han över. Han tar barnens träningar själv, styr upp matcher och informerar föräldrar, han passar Henry trots att det var jag som skulle göra det och han går på möten i min frånvaro. 

Bara den här veckan så har han åkt in på kansliet istället för mig när jag har varit sjuk och skött mina uppgifter! Varit min Stand In. 

I måndags skulle jag ha nattat Henry men hade feber så då åkte Christian ut till Rogsta istället. 

Jag vet inte hur många gånger jag har lovat andra personer att fixa något, skjutsa någon eller plocka fram något som Christian istället gjort. Utan protester och utan klagan, bara hjälpt mig eller avlastat mig. Då skall vi inte ens tala om alla tillfällen som jag gruvat mig för och känt ångest inför som han tagit över och levererat så att jag skall slippa må dåligt.

 

Han är en underbar man!

Jag behöver inte gå ut med honom på restaurang när han varje dag får mig att känna mig älskad och omhändertagen!

 

I gengäld är jag den som är mest fysisk och intim. Jag låter Christian få höra att jag älskar honom minst en gång om dagen och jag ger honom väldigt mycket uppmärksamhet. Jag kramas och kladdar och tafsar och pussas och näst intill klänger på honom flera gånger om dagen och komplimerar honom med hur snäll, snygg, duktig, fin han är. Jag knäpper massor av kort på honom och visar gärna för andra vilken underbar man jag har.

Jag gillar att överraska honom och köper hem saker som han tycker är gott och ser till att planera in roliga saker när han är hemma så att han inte missar så mycket.

Och jag förför honom! Ser till att vara sexig och gör sådant som jag vet att han tycker om. När han är på jobbet så skickar jag gulliga sms och en och annan mer avklädd bild.

Han behöver aldrig ta initiativet till sex, för jag vill så mycket mer och så mycket oftare än honom ändå.

Är han nere så vill jag alltid trösta honom och jag försöker skoja och flamsa för att han skall skratta varje dag. Försöker göra hans dagar lite roligare.

Och när han kommer hem efter en vecka i Norge så möts han alltid av ett nystädat hus och när han åker, efter en vecka hemma, så städar jag. Han slipper all grovstädning. Har han planerat att göra något hemma, som att skotta, sopa, klippa häcken etc. så tycker jag att det är kul att göra det innan och överraska honom med att han slipper.

 

Vi kompletterar varandra i mycket när det kommer till vardagsromantik och som ni ser så gör man på olika sätt. Vad man själv tycker är romantiskt kanske inte alltid uppfattas som romantik av den andre och då måste man prata om det och vara tydlig med vad man behöver och vad man uppskattar.

 

Mitt äktenskap är unikt, precis som alla andras. Jag får spendera mer tid med min man än många andra fruar får eftersom han är ledig en hel vecka i taget och vi tillbringar mycket av den tiden tillsammans. Ibland för mycket😆

Så vi har tid att rå om varandra och behöver inte sätta av speciell tid till det. 

Vi har haft för vana att åka på några olika konserter varje år men då följer oftast barnen med och har barnvakt medans vi är på arenan eller så åker vi hem direkt och stannar inte borta över natten.

Vi har tillbringat enormt många timmar tillsammans efter Sveriges vägar och det är tid vi värderar högt och ser till att umgås. Lyssnar på musik och pratar.

Ni vet, den där klyschan att man "är gift med sin bästa vän" stämmer in väldigt bra på oss eftersom vi gör det mesta ihop. Vi är inte bara man och fru som sitter ihop via äktenskapet eller barnen, umgås som en familj och sköter vardagsunderhållet tillsammans men roar oss på olika håll, med olika vänner utan vi umgås flitigt med varandra, även på vår så kallade fritid.

Symbios är inte att föredra och för att inte totalt växa ihop så fungerar det bra med hans jobb, där han faktiskt måste vara borta en vecka också.

Han har sin gubbinnebandy och jag har min träning. Saker som vi gör för oss själva.

 

Vardagsromantik i all sin enkelhet.

Jag tror att man kommer långt med att hålla kärleken vid liv och inte bara väcka den på nytt ibland. 

Och behöver man göra det så har man ju tappat bort varandra någonstans på vägen.

Man kanske är uttråkad och har hamnat i limbo, man kanske inte kan hitta attraktionen till varandra, man kanske lägger sina prioriteringar på annat eller så är man helt enkelt inte kär längre och trampar på i gamla spår, mest av bekvämlighet eller av rädsla för att lämna.

För är du lycklig så märks det.