Släkten är värst.
Jahopp.
Då var det en ny vecka igen och ibland blir man alldeles fartblind av hur fort dagarna går!
Christian är hemma igen och jag kan pusta ut. Fortfarande väldigt illamående och febern kommer och går, så nu får han ta över en stund. Eftersom han hade tagit ledigt förra turnusen så att vi kunde åka allihopa till Stockholm så hade det inte känts så
kul att be honom komma hem tidigare.
Satt faktiskt och funderade igår på all denna sjukdom. Illamående. Högre kroppstemperatur. Hög puls. Blodsockerfall. Nattsvettningar... Ja, ni förstår kanske vart jag vill komma. Så när jag hade lämnat barnen på skolan i morse så åkte jag och köpte ett
graviditetstest!😅
Men det var negativt! Pjuh!
Det kan ju ha varit för tidigt att göra testet eller att hcg-hormonet inte var tillräckligt, jag vet, så jag håller lite extra koll på symtomen!
Det roliga är att man ändå, med en liten, liten del av kroppen, hoppas att det skall vara positivt.
Vi har inga planer alls på att skaffa ett tredje barn och tillfället skulle varken vara bra eller dåligt men vi är nöjda som det är. Barnen sköter sig själva och vi kan göra vad vi vill, när vi vill.
Livet är...enkelt.
Så träffar jag ju mina syskonbarn flera gånger i veckan så vi har ändå fri tillgång till barnlek och babygos. Och kan välja att vara utan det när vi inte vill. Eller orkar.
Idag träffade jag också min lillasyster Ellinor på firmakaffet. Hon flyttar till Iggesund om tre veckor så då kommer vi kanske se mer av varandra. Hon skall flytta ifrån sin pojkvän som hon har bott med i Vattrång och det lät som att hon skulle tillbringa
en del av tiden på Psidac och annars så är hon på Håstaholmen där hon pluggar programkodning.
August tyckte att det var tråkigt att hon lämnar André eftersom han är väldigt fotbollsintresserad, och barnen är inte vana det kommer och går nya personer i deras liv så jag förstår om det känns konstigt även för dem. På Christians sida av släkten så
är det inte valigt att någon separerar och de personer man brukar träffa finns oftast kvar länge.
Annat är det med min släkt där alla i generationen från mina mor- och farföräldrar har skilt sig förutom morfar, jag, min äldsta kusin och Nea.
Mormor var skild redan när hon träffade morfar, farmor och farfar skilde sig, min enda faster är skild och så även hennes enda barn, Marika. Min moster har skilt sig flera gånger och mina föräldrar skilde sig när jag var 3 år🙄
Pappa har även separerat ännu en gång, från Sofia som han har tre barn ihop med.
Dessutom har min mamma en förmåga att säga upp kontakten med folk så den övriga släkten på hennes sida har vi inte någon kontakt med. Inte heller med Björns syster, som för övrigt också har skilt sig en gång.
Så under mina levnadsår så har det varit ruljans i släkten och det verkar inte som att någon utomstående står ut med oss i släkterna Vonck och Öman en längre tid😊
Förutom Christian som kommer från en lugn och skyddad tillvaro och behöver lite spänning i livet!
Likaså Emil, Neas man. De är likadana där; lugna, tysta och tålmodiga. Och lojala!
Precis vad vi behöver och precis de personlighetsdragen som retar upp oss mest!😂
Christian har bara varit hemma i några timmar men jag har redan hunnit irritera mig på att han står i vägen hela tiden. Om han var lite smidigare och kunde flytta på sig i snabbare takt än en sengångare, eller lite mindre och inte tog så mycket plats!
Jag skall nog stanna i sängen tills jag är helt frisk igen och har mer tålamod.
Det utesluter ju inte att jag hittar något annat att klaga på. Ibland mår man bara så.
