MammaMedMera

Som jag skrev i mitt tidigare inägg så har jag massor av saker jag borde göra, men jag har massor av skaker jag VILL göra också! Skriva, till exempel. Och nu har jag fått en idé till ett inlägg!

Kom ihåg att jag endast tränar killar och brinner för ungdomsidrotten och kom ihåg att jag också har varit ung och kär☺️

 

I höstas deltog jag ju i en idrottsfrukost med Bromanelever som hade gjort undersökningar i ämnet "varför slutar tjejer att idrotta?". Det presenterades en del resultat men var ganska luddigt i slutresultatet och någon riktig lösning på problemet presenterades aldrig. Men i det stora hela handlade det om att tjejer, när de kommer upp i puberteten, fokuserar på annat i livet och slutar idrotta.

Min egna åsikt, som i den här undersökningen bara nämndes lite snabbt, tillhör en ung kvinnas behov och uppoffringar i det sociala livet.

Förutom de självklara hinder som finns för tjejers idrottsintresse; för få lag, få spelare eller lång resväg till föreningar som utövar sporten, så ser killar och tjejers sociala liv många gånger olika ut i tonåren.

 

Tjejer kan vara riktigt elaka, och det kan vara en orsak till att någon slutar idrotta. 

Tjejer väljer ofta idrott efter sina kompisar och har mer intresse i att umgås och att inte hamna utanför än de har för själva idrotten. Tjejer håller gärna ihop med sina kompisar och är starka i en grupp men osäkra när de är själva, vilket kan göra det obekvämt och läskigt i en del sporter. 

Och tjejer har inte alltid samma ambitioner som killar att bli bäst i den idrott de utövar utan ser det mer som en hobby och har andra mål i livet. Kanske spelar det in till viss del att det är svårare för tjejer att leva på sin idrott ekonomiskt och därför känns det inte värt att satsa fullt ut utan viktigare att skaffa en bra utbildning och ett bra jobb. Har man stora drömmar om en egen familj så kommer det att påverka i framtiden.

 

Men en sak som jag ofta ser, och själv har varit med om under mina år som tonåring, är hur olika tjejer och killar i idrotten beter sig när det börjar bli aktuellt med känslor, kärlek och uppmärksamhet!

Killar är helt klart mindre påverkade av detta fenomen och deras intresse för sport verkar generellt vara större än det är för tjejer. För killar går på sina träningar och prioriterar fortfarande sin sport och sin del i laget trots att det finns ett objekt, en förälskelse, som upptar mertiden av all tankeverksamhet och får fjärilarna att flyga runt i magtrakten. Även om viljan att få lite extra tid med en speciell person finns där så kommer ändå lojaliteten till laget och intresse för sporten först.

 

Så är det sällan för tjejer! De lägger sina egna åtaganden åt sidan och följer sitt hjärta. Hoppas på att få lite uppmärksamhet från rätt person och gör uppofringar i sina egna vardagsrutiner för att vara någon annan till lags. Prioriterar kärlek framför allt annat. 

 

För när våra lag med grabbar i den här åldern har träningar eller matcher så sitter det ofta en klunga med tjejer och tittar på, fnissar och söker killarnas uppmärksamhet. När tjejerna har träning så sitter det på sin höjd någon förälder och knappar på mobilen. Tjejerna följer killarna men inte tvärtom.

Och tyvärr så blir det ofta att tjejerna till slut prioriterar sina pojkvänners träningar i stället för sina egna. 

Undrar hur det skulle vara om killarna faktiskt visade samma intresse tillbaka och följde med sina flickvänner till hallen? Om tjejerna fick all uppmärksamhet när de idrottar och inte gick miste om värdefull tid med sin älskade?! 

 

Det jag fick lust att skriva om är just de här tjejerna som vecka efter vecka sitter på läktarplats och iakttar grabbarna som idrottar. De som kanske själva inte gör mer på fritiden än att hänga efter killar och planerar sin lediga tid efter möjligheterna att träffa på sin senaste flirt. De som ser killarnas träningspass som ett ypperligt tillfälle till kontakt och ser fram emot träningarna lika mycket som spelarna, trots att de inte ens deltar, eller för den delen inte ens rör dem över huvud taget!

De är definitivt inte där för sportens skull och skulle inte sätta sin fot i hallen om inte deras kärleksintressen befann sig på planen.

 

Och det är rätt gulligt, om man bortser från det faktum att tjejer förminskar sina egna liv för killarnas skull. För uppmärksamheten. För förälskelsen. Det är verkligen synd! Vi vill ha fler tjejer som idrottar!

Det är inte bara tiden de sitter som panelhönor på sidan och sträcker på sig och fnittrar högljutt som de förbrukar på killarnas aktiviteter utan det krävs en hel del tid till förberedelser!

Om de verkligen var där för idrottens skull och sitt stora intresse för sporten så hade det inte spelat någon roll hur de såg ut eller om de kom ensamma. De hade bara velat närvara och det hade varit prio.

Utan det här handlar inte ett skit om sporten utan hallen blir istället deras egen runwayshow och träningen, eller matchen, blir deras stora chans att synas!

Det skall väljas rätt kläder. Det skall på flera lager med smink. Det skall fönas och locka håret perfekt. Det skall målas naglar, och ibland kan man tro att det även behövs några liter parfym för att göra looken och utsidan komplett. Så långt ifrån en idrottande tjej man kan komma, så än en gång, det är inte för idrottens skull som de är där, tro inget annat.

 

De är som hanfåglar som spelar och visar upp sig för honorna! 

 

Extremt underhållande för en annan! Så länge det inte stör spelarna eller resten av publiken.

För jag hade nog själv kunna påverkats om killen jag hade en crush på satt och iakttog mig. Jag hade sneglat upp från planen och haft tankarna på annat håll än där de borde vara. För jag är ju tjej.

Och i stället för att bli pushad att prestera bra och "styla" skulle nog merparten av oss tjejer reagera med osäkerhet och rädsla för att göra fel. Rädsla för att gör bort sig, som kan ge motsatt resultat och leder till underprestation och ett tillbakahållet spelsätt. Jag vet att det finns viss forskning i ämnet och det har intresserat mig att läsa om, och själv uppleva, effekten som känslor kan skapa enbart genom närvaro i idrottssammanhang. Inte minst när det kommer till barnidrott och hur föräldrars närvaro, eller frånvaro, påverkar dem.

I det stora hela så verkar tjejers närvaro påverka killar till det bättre. De presterar bättre. Och det går än en gång att jämföra med djurlivet, där hanen skall visa sig stark och fullvärdig.

Tjejer i sin tur låter som vanligt känslorna styra och idrotten får lida.

 

Rätt fascinerande egentligen. Som vanligt är det nedärvda arvet svårt att styra över.

För även om det är en del av det sociala spelet eller att vi låter oss påverkas av grupptryck så är vi tjejer ofta slavar under våra egna känslor i en helt annan utsträckning än killar.

Vår förälskelse och vårat behov av uppmärksamhet verkar så explosionsartad stor i jämförelse med det motsata könets bekräftelsebehov och det lilla en blick, eller en liten blinkning, kan ge, går i det närmaste att jämföra med en enorm adrenalinkick! Ett obeskrivligt lyckorus, som inte bara mättar vår bekräftelse utan också tänder ett hopp, skapar förväntningar och inbjuder till timmar av ouppnåliga fantasier. Totalt nollställer våra hjärnor och får oss att glömma hur man tänker logiskt och rationellt. 

 

Det är en lek. En uppvisning. Ett givande och ett tagande.

Underhållande för oss som iakttar, högst viktigt och på riktigt för de som deltar.

Och oförargligt.

Eller?

 

För vad händer när det blir kärlek på riktigt och killarna kommer ikapp med sin känslosamma utveckling? När det blir ombytta roller och killarna följer tjejerna i stället? 

För det kommer, men det sker generellt mycket senare i åldern.

Killarna som har en chans till en bra karriär inom sporten men stoppas av flickvännen som kräver mer uppmärksamhet eller helt enkelt får välja mellan kärlek och idrott?! 

För tro mig, det kommer.

Och då är det väldigt otacksamt att vara tränare, eller lagkamrat!

 

När hanen väl är i hamn då tar honan över rodret.

 

Så samtidigt som jag ser det här spelet, bland annat som tränare men också som publik bredvid tjejer som har mer foundation är självinsikt och kläder som inte lämnar mycket över till fantasin så kan jag inte låta bli att tänka på att de är helt omedvetna om vilka konsekvenser det kan få. Om de nu väljer bort idrotten för killarnas skull, låt det inte påverka någon annan. Locka inte in någon annan i dina egna val och begär detsamma av dem.

Du kan påverka någon annans intresse.

Du kan påverka någons karriär och livsmål.

  

För män kan vara lättledda. 

Män kan tänka med kuken.

 

Då måste vi andra tänka med hjärnan och inte med hjärtat.