2022

Jamen då så! 
Dags att summera ihop året som gått. 
Vilket skitår, men också extremt lärorikt!
 
Året började väl helt ok, förutom en rejäl släng av Covid-19 tillsammans med njurbäckeninflammation, igen, och flera besök på sjukhuset.
Annars fullt upp med grabbarna och deras träningar.
Jag valde att göra ADHD-utredningen och den var klar i mars. Även om tanken och min egen insikt sagt mig i några månader, sedan min utredare som plockade bort den bipolära diagnosen, att jag med största sannolikhet har ADHD så vart det helt klart en ögonöppnare!
Helt ärligt, hur klyschigt den än låter, så förändrade det mitt liv!
Allt blev så självklart. Självinsikten förändrades och mina brister blev väldigt tydliga, även för mig.
Jag ÄR annorlunda. Jag är mer känslig, mer social, mer krävande och mer energisk än andra!
Och med god självinsikt och en hel del träning så känner jag idag att jag har lyckats balansera mina känslor och ser fördelarna jag har i diagnosen.
Och rätt medicinering har hjälpt till en hel del😅
Nu känns det jäkligt bra!
 
I April anmälde jag mig frivillig att hjälpa till att styra upp Hudik/Björkberg och finnas till hands där det behövs. Det har blivit ett heltidsarbete.
Samtidigt som det har tagit upp mycket av min tid och mina tankar så har det varit en bra tillflykt från det jobbiga som har varit i år. 
Våren var inte rolig. Jag var arg, besviken och ledsen. Jag drog mig undan mycket från mina tränaruppdrag och fick jobba mycket med panikångesten. Min berättelse om vad som hände är inte offentlig, men kanske berättar jag någon gång om en väldigt känslosam tid som slutade med lögner, frustration och allvarliga hot. Min version skiljer sig märkbart från den offentliga versionen.
Men, just nu vill jag bara ha lugn och ro😌
 
Sommaren bjöd på väldigt få strandtillfällen men vi gjorde vårat bästa med att bada i poolen och var iväg en sväng till Leksands Sommarland med grannarna.
I början av sommaren så fick vi ju beskedet att Björn, styvfar, drabbats av aggresiv prostatacancer och under sommaren så spred sig cancern till skelettet.
Det känns fortfarande ganska diffust och vi blir inte så uppdaterade. Det bidrar till att det är svårt att ta in. Någon dag skall jag och mina syskon sätta oss ned med våra föräldrar och kräva svar på våra frågor och få en ärlig uppdatering i sjukförloppet. Det vi vet så här långt är att pappa skickat en förfrågan om att vara med i en studie för cancerpatienter i steg 3, fortfarande avstår från cellgifter och skall åka tillbaka till Värnamo om två veckor för mer behandling med akupunktur...
Så ser det ut för stunden.
 
Och sen har vi Theo.
Vi firade hans 15-årsdag och dagen efter fick han somna in för alltid💔
Sista dagarna försämrades både syn och hörsel, han slutade äta och var inte riktigt närvarande längre. Det gick så fort men det kommer att ta lång tid för mig att läka och försonas med att han är borta. Han var klistrad vid min sida i 15 år och förändringen i vår vardag är extrem!
Jag påminns konstant om att han inte är här längre och jag har gråtit mer det senaste halvåret än vad jag har gjort de senaste 20 åren tillsammans! Jag gråter nu. 
Jag har inte bearbetat min sorg. Kankse får tiden göra det lättare för jag vet inte hur jag annars skall orka tänka på honom utan att bli ledsen.
Jag saknar honom så att det gör fysiskt ont!
 
Så då är jag väldigt tacksam trots att det kräver mycket av mig att det har varit fullt kaos med innebandyn😂 Jag har gjort allt det där som flera personer brukar göra annars. Hösten har varit full av möten och planering. Christian klev in som ordförande och det har bidragit till att vår familj har tillbringat det mesta av vår tid med innebandy.
Och fotboll! Sommaren bestod som vanligt av fotbollsträningar och poolspel.
Strands P10 Norr hade ett grymt spel den här sommaren och vann det mesta. Man kan bara njuta som tränare när det finns så mycket fotbollsintresse i laget!
Tyvärr fick jag njursten någon vecka in i andra halvan av säsongen men jag har tur som haft medtränare som tagit över rodret under tiden.
 
Henry fyllde två år och jag försöker få så mycket tid jag kan med honom. Han är en handfull men han skänker mig även mycket glädje och ser till att jag håller igång och inte deppar ihop.
Han fyller också på mitt bekräftelsebehov och ser till att jag slipper ha massa överskottsenergi😄
 
Vi välkomnade också Henrys lillebror Walter till världen och det får jag nog räkna som det bästa som har hänt under året! Allt gick bra och överlever han småbarnsåren med Henry så överlever han allt!
 
 
Sen kom de sista månaderna på året som ännu en gång vände upp och ned på tillvaron.
Mitt äktenskap sattes på prov och jag har aldrig varit så nära att lämna Christian.
Alltså, nu pratar vi påskrivna skilsmässopapper. 
Men sista veckorna har jag ändå valt att ta en dag i taget, släppa allt med innebandyn ett tag och bara "vara". Christian har varit hemma hela december och tagit hand om mina sysslor, våra barn och vardagen. Vi firade 12 år som gifta den 10/12. Vi är en familj och vi har klarat av mycket. När skolan drar igång igen och julledigheten är slut får jag ta tag i det jobbiga och fatta mina beslut. Tills dess så lägger jag allt åt sidan och njuter av jul- och vinternöjen😊
 
 
2023 är redan planerat till stor del🙂
Det kommer att finnas tillräckligt med uppgifter i H/B att fylla tiden med när vi nu i Januari skall kalla till stormöte om föreningens framtid. 
P10-11 är vidare i DM och kommer att spela finalspel💪
Jag har börjat utbilda mig till Personlig Tränare med inriktning på idrottsskador och kostrådgivning och hoppas kunna ta examen i Mars.
Mitt nyårslöfte kommer att vara fokus på själslig balans och jag måste börja kombinera min fysiska träning med mer yoga och mindfulness, annars kommer jag aldrig att bli kvitt min ångestproblematik.
 
Som vanligt så händer det mycket runt omkring mig!
Jag ser verkligen till att skapa mig ett innehållsfullt liv! På både gott och ont🙃
Kanske är jag en sådan som inte tillåter mig själv att vara lycklig och skapar destruktiva situationer som förstör för mig själv och troligen så hänger det ihop med det impulsiva från min ADHD.
Kan jag nu hitta balansen i störningen tillsammans med vetskapen jag nu har och tidigare erfarenheter så kanske livet planar ut och flyter på.
Jag är redan nu, de senaste månaderna, en lugnare människa. Jag förvånar mig själv när jag kör genom staden utan att ilskna till på någon annan bilist! Jag går vidare från möten med andra människor utan att behöva överanalysera allt! Jag har längre tålamod med jobbiga spelare än mina medtränare och jag släpper småaktigheter istället för att brusa upp🥳
 
Det kommer bli bra.
Nytt år, nya möjligheter och allt det där.
Det blir inte roligare än man gör det!
2023- jag är beredd! Bring it on!
 
Gott nytt år alla underbara, nyfikna läsare!
Låt 2023 bli erat år!❤️🙏

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)