Smultronställen.
Det är sådana stunder som är så viktiga. Det är lyckliga minnen som kommer att sparas i kapitlet om barnens barndom. De kommer att komma ihåg leken, lyckan och glädjen de kände när de fick kasta sig ut i pulkan och försöka åka så fort de kan, flyga
så högt det bara går eller glida längst utav alla.
En sådan simpel sak som lite pulkaåkning. Och något utav det viktigaste är att vi är där, vi vuxna. Att vi deltar i leken och gör det roligt för barnen.
Jag har själv många lyckliga minnen från barndomen. Platser som har spelat en stor roll i mitt liv eller människor som funnits i min närhet. Och jag har så mycket utav det som jag själv har fått göra som jag vill dela med mig av till mina egna barn. Så
mycket som jag vill att de också skall få pröva på eller uppleva! Det svåra med det är bara att vi bor i en stad där jag inte växte upp. Mina minnen finns inte här och människorna jag kände bor inte i närheten.
Christian är uppvuxen här och kan visa pojkarna vart de brukade leka när han var liten, låta våra grabbar få göra samma saker, på samma plats som han var på när han var i deras ålder. Allt finns kvar. Hans föräldrar bor fortfarande i samma hus som han
vuxit upp i och hans släkt bor i närheten, hans gamla vänner bor kvar.
Vi har besökt Sigtuna och visat vart jag bodde när jag var i åldern 6-12 år. Visat staden, skolan, badplatserna, fotbollsplanerna, ruinerna, stallen och andra platser runtomkring som har betytt något för mig. De har också träffat några av mina barndomsvänner
och sett kort från den tiden.
Vi har besökt Resarö och Vaxholm där vi träffat Sofia och mina syskon, men det var några år sedan. Vid ett tillfälle var även min äldsta kusin med. Barnen kommer bara ihåg litegrann. Vi åkte ändå runt och besökte platser som är viktiga
för mig. Pappa bor fortfarande kvar på samma ställe där han bott sedan jag var 5 år.
Förra sommaren var vi ned en sväng till Stockholm för att gå på Gröna Lund och tidigare år har vi besökt Skansen, Akvariet, Fjärilshuset och Naturhistoriska Museét. Det är platser som jag själv har besökt många gånger och vill att barnen skall få uppleva
men det finns andra ställen som jag värdesätter mer. Det var viktigare för mig att besöka Björklunds Hage i Bromma som vi gjorde sommaren 2017. Där var vi ofta, mamma, Joje och jag när vi växte upp. Det låg på gångavstånd från vårat hus. Jag har visat
där jag gick på dagis, där mormor och morfar bodde i Spånga, lekparken vi brukade vara i och kiosken som vi besökte ofta.
Just sådana vardagsställen som man besökte ofta sitter kvar i minnet och har blivit till viktiga platser.
De smultronställen jag har, mina allra viktigaste platser från barndomen som har ett speciellt ställe i mitt hjärta är platser som jag tillbringat mycket tid på och där jag har många lyckliga minnen ifrån. Ställen där jag varit med familjen, när alla
har varit lediga och vi har kunnat umgås och ha kul.
Först på den listan är Fjällstugan i Lofsdalen. Och där har barnen varit flera gånger och jag njuter av att den platsen även får bli en del av mina barns barndom. De fick aldrig träffa min mormor och morfar, som byggde stugan i slutet på 1940-talet, utan
jag får istället berätta om mina egna minnen med dem.
Något som jag däremot är väldigt ledsen över att barnen inte fått besöka än är Stockholms skärgård.
Där tillbringade jag mycket av min tid på sommaren och ibland kommer jag på mig själv med att längta efter lukten av saltvatten eller tång! Jag vill att mina barn skall få segla, bada från släta klippor och studera fiskarna i klart vatten. Samla
på snäckor och lyssna på sjörapporterna. Så fort någon dricker Neskaffe så är jag tillbaka i ruffen på Kapusta, pappas segelbåt, och minnena är så tydliga som att det skulle ha varit igår.
Många av mina bästa minnen är tillsammans med pappa. Vi hittade på så mycket!
Singö är ett utav mina smultronställen och det är också ett ställe vi besökte varje sommar. Min farmor har en sommarstuga där och vi brukade stanna flera dagar i sträck. Trots att det är över 20 år sedan jag var där med pappa sist så ser jag det glasklart
i minnet. Trädgårdslandet, löjtnantshjärtanen, glaskulorna som händer på bron, den vävda plastmattan, porslinet med blommor, tavlan ovanför sängen som jag sov i som föreställer en skivad limpa och frukt, boken om den lilla näbbmusen,
bäddsoffa och rubikskub i hyllan. Jag verkar ha sugit in min omgivning och alla intryck när jag var liten för ofta stannar små detaljer kvar.
Det finns en strand på Singö som jag vill att mina barn skall få besöka, en gammal militär anläggning där vi brukade plocka bär och en utsiktsplats med ett stort ankare ovanför den gamla lotsen som betyder mycket för mig.
Platser som jag vet att Leon och August skulle tycka om och platser som jag kan berätta många minnen ifrån.
Den sista platsen som var vanligt återkommande och inte låg i anslutning till något hem eller vardagsrutin är stugan i Gaskelite, Vilhelmina. Det är pappa Björns barndomsstuga och vi åkte dit ibland och fiskade. Det var väldigt långt från Stockholm, ca
90 mil, och jag har inte varit där sedan -98. Den ligger väldigt fint precis nere vid en sjö mellan två forsar och trots att det var länge sedan jag var där så kommer jag ihåg precis hur det ser ut. Vi stannade alltid i flera dagar eftersom det var
så långt dit. Stugan finns fortfarande kvar och pappa åker dit en gång om året på fiskesemester. Även Emil har besökt stugan med Nea men han har också åkt dit och fiskat med sin pappa.
Jag har tänkt att vi skall åka dit någon sommar, mest för grabbarnas skull, men så fort vi har lite tid över så känns det lättare att åka till Lofsdalen istället.
När jag var liten så hade vi husvagn och jag har varit i alla Sveriges landskap förutom Norrbotten.
Så det finns många fina platser som jag har besökt och som jag vill ta mina barn till.
Sentimentala platser som kyrkogården i Södertälje där min mormors familj ligger begravd. Båtvarvet i Käppala där pappa och farfar hade sina båtar. Lidingö där halva min släkt bor.
Och personer som jag har vuxit upp med, som har varit en stor del av mitt liv men som ännu inte har träffat mina barn.
Pappa. Farmor. Faster. Moster. Kusiner. Vänner.
Sofia och mina syskon, Hanna, Ludde och Lukas.
Alla någonstans i eller runt Stockholm.
När vardagen inte är så fylld med aktiviteter längre och alla måsten här hemma är gjorda, då skall vi åka på en nostalgitripp!
Platserna finns kvar men inte alltid människorna. Vi kan inte vänta för länge.
Det är dags att ta sig tid!
